Vad har hänt här då?

Christmas stocking Det har nog egentligen inte hänt så mycket, har varken ork eller lust med nånting för tillfället.

Den här julstrumpan är nog det enda jag åstadkommit de sista dagarna. Det var egentligen ett perfekt projekt för det var enkelt att plocka fram och gick att lägga undan utan att man var tvungen att hålla koll på vart man skulle börja nästa gång. Men den var kanske inte rent rolig att sy ihop. Hatar att montera. Kan inte länka till mönstret, men har hittat det på Ravelry. Mönstret heter Polka Dot Christmas Stocking. Funderar på att göra vars en till barnen också i matchande färger, perfekt om man har en massa restgarner att bli av med.

Håller just nu på med en halsduk till minstingen, och det är också ett sånt där projekt som inte kräver nån tankeverksamhet. 2 räta, 2 aviga hela tiden. Det är ungefär vad min hjärna orkar just nu. Är inne i en period när jag inte kan sova på nätterna. Somnar vid 4 varje morgon och stiger upp vid 5. Varför ska det vara så svårt att sova när man är så trött? Fattar det inte. Antar att det beror på allt som strulat på sistone.

Igår satt jag i telefon nästan hela dan för att hitta nån som kan få min häst frisk. Det var meningen att hon skulle vänta med operation tills fölet var avvant, men nu har ju situationen förvärrats rejält, så det har blivit bestämt att hon behöver opereras omgående. Jag i min enfald tänkte att det är väl bara till att ringa och boka en tid på en klinik, så löser det sig.

Men ack nej!

Jag vet inte hur många vetrinärer och djursjukhus jag pratade med igår utan något som helst resultat. Det visade sig att sjukdomen hästen har är så pass ovanlig att ingen har varit med om det tidigare. Tycker ändå att t ex djursjukhuset i Helsingborg som är ganska stort borde ha nån form av susning av vad det handlar om, men ingen där ville befatta sig med det.

När jag ringt runt till alla jag blivit rekommenderade fick jag ett nytt namn att kontakta. Den här hästkliniken sysslar enbart med sjukdomar av detta slaget, och hade så gjort i närmare 40 år. Äntligen tändes en liten ljusglimt. Efter en stunds samtal kommer det fram att ingen på den kliniken har sett ett sånt fall förut, de har bara hört talas om det, och har varken utrustning eller kompetens för en så pass avancerad operation. Och vad de visste så fanns det inget annat ställe som hade utrustning till det heller.

Beskedet jag fick var mer eller mindre att åtminstone här i Sverige går det inte att få nån hjälp, och de visste inga fall av operationer i utlandet som lyckats, utan beskedet var mer eller mindre låt hästen leva tills det inte går längre eller avliva henne direkt.

Varför ska just min häst få en sjukdom som inte ens specialisterna inom området känner till.

Nä, nu måste jag jobba en liten stund, kanske dyker jag upp här igen senare idag.