Kan inte påstå att jag har nån större erfarenhet av att tova, och varenda gång jag stoppar in något i tvättmaskinen är jag lika nervös över hur resultatet kommer att bli. Har inget som helst begrepp om hur mycket saker och ting krymper utan det är alltid en vild chansning.

Denna gången stickade jag ett par inneskor, närmare bestämt såna här.

Det är svårt att se på bilden hur stora de egentligen är men de är ca 40 cm långa, alltså nästan dubbelt så långa som mina fötter. I detta stadiet av processen har jag lite svårt för att föreställa mig att de faktiskt ska kunna bli lagom stora för ett par normala fötter.

Jag stickade i ett lite tunnare garn äv vad mönstret föreskrev och tänkte att om jag stickar dem ett par storlekar större så blir det nog bra i slutändan, men se så enkelt var det minsann inte. Efter första rundan i tvätten var de fortfarande för stora.

Tvättade dem en gång till i hopp om att de skulle krympa lite till. Vet inte om de krympte mer, men de var åtminstone fortfarande för stora, så efter två försök att få dem att krympa så mycket som möjligt så stod jag där och ryckte och slet i dem för att få dem så stora som möjligt igen. Om de nu inte tänkte passa mig så kunde de ju åtminstone få passa gubben.

De passar honom perfekt nu och han är jättenöjd, men jag går fortfarande och fryser om fötterna och har inte alls lust att sticka ett par till just nu.

Har tittat på den och till och med haft den framme ett par gånger men har inte alls varit motiverad att göra det där lilla sista. Idag är jag hemma med sjuka barn igen och det kändes som ett bra tillfälle att sätta sig ner och få projektet avslutat. 

Höll på att säga att ingen är gladare än jag nu, men det stämmer inte för ingen är gladare än Jennifer ligger närmre sanningen. Hon vill inte ta av sig varken halsduken eller de matchande vantarna, utan sitter och tittar ut genom fönstret och vill att det ska bli vinter. Idag är det riktigt fint septemberväder här hos oss så det känns som fel dag att sitta och hoppas på snö och kyla.

Jag har stickat ett par halsdukar i detta eller liknande mönster tidigare men aldrig i ett handfärgat garn. Resultatet blev mycket bättre än jag hade väntat mig, trodde inte alls att mönstret i halsduken skulle bli så här tydligt.

Det var snålt med garn över till fransarna så jag la till en tråd Vienna i varje frans. Hade ett halvt nystan i exakt samma lila färg som i garnet. Har tittat på dem och jämfört dem i flera olika ljus och man skulle kunna tro att det är samma färgbad, helt otroligt.

Vienna är ju ett ganska ”yvigt” garn så nu ser det ut som om fransarna är jättetjocka, men de blev väl kanske lite i kortaste laget, men det får duga.

Har funderat fram och tillbaka på om jag ska klippa till fransarna så att de blir jämna, men jag tror nästan det blir snyggare när de är av lite olika längd. Skulle jag ångra mig framöver kan jag ju alltid jämna till dem då.

Och mönstret är förstås detta, ett av mina absoluta favoritmönster.

Gick ut starkt i början på året med att göra flera lappar sen rann det liksom ut i sanden. Detta året skulle jag köra på svart och orange, men gillade inte alls de helorange rutorna så jag vet inte om det var det som fick mig att tröttna.

Nu har jag bestämt mig för att repa upp alla orange och köra med varannan helsvart och varannan svart/orange. Tror det kommer att bli bättre balans i det på det viset.

Det blir lite som att börja från noll för givetvis så hade jag ju gjort en hög med orange lappar men hade bara en tvåfärgad och inga svarta. Jaja, har man inte arbete så får man skaffa sig.

En simpel Basketweave ruta blev först ut av de svarta. Ska försöka ha olika mönster på alla rutorna men tycker det är svårt att få dem lika stora även om man lägger upp lika många maskor. Känner på mig att detta projektet inte kommer att bli klart varken detta året eller nästa men den som väntar på något gott…

Idag blir det läkarbesök med ett av kidsen igen, en envis öroninflammation håller oss vakna på nätterna och det är inte alls kul.

Sen vill jag hinna springa en runda idag också, iform-loppet gick långt över alla förväntningar och nu vill jag bara springa fler tävlingar, det var så jäkla kul. Trodde inte jag skulle kunna springa med mitt onda ben, men när det började göra riktigt ont så växte tävlingshornen ut i pannan och sen sprang jag på ren vilja.

Innan jag fick sprickan i benet hade jag bestämt mig för en tid som jag ville springa på och trots att jag hade ont så lyckades jag slå den tiden med hela sex minuter och det är jag riktigt nöjd med.

Ha en riktigt bra dag …

Min Kink har legat blockad och klar ett bra tag nu. Knapp, nål och tråd var framplockat, men ändå har jag bara nonchalerat den för att slippa sy fast den där envisa knappen, men när jag äntligen fick ändan ur vagnen då gick det just så där snabbt och smidigt som det brukar göra.

Visst är det märkligt?

Älsklingen snodde ju min gråa halsduk och som straff fick han faktiskt snällt ställa upp som modell för Kinken. Tycker han passar ganska bra i den också faktiskt men den får han baskemig inte, för den vill jag ha själv.

Tyckte denna var jättekul att sticka på, men tycker inte att den sitter så himla bra. Tycker den är våldsamt lång men den har samma mått som det ska vara enligt mönstret om det nu inte är så att jag hoppat över att läsa nån  instruktion nånstans. Det händer ju lite titt som tätt, jag har bråttom och tar inte riktigt reda på vad det är jag ska göra. (Sanna i ett nötskal).

Ser ni vilken tavla jag har gjort med den, en sån där riktigt korkad grej. Knappen sitter på fel sida, för min del bryr jag mig inte om vilken sida den sitter på men det är ändå så korkat. Jag står framför spegeln och provar ut var knappen ska sitta men tänker inte på att det blir spegelvänt, finns det nån mer som gör sånt ibland?

Nu ska jag gå och förbereda mig för en fullspäckad dag som börjar med rotfyllning av en tand, sen en blixtvisit i garnaffären för att se om garnet jag beställt kommit, sen ikväll är det äntligen dags för något jag länge sett fram emot, nämligen iform-loppet i Malmö. Idag kan jag stödja på benet ordentligt och tror inte det blir något problem att gå rundan men jag vill ju sjukt gärna springa, men är rädd för att få tillbaka sprickan i benet har ju trots allt bara kunnat stödja på det i ett par dagar.

Brukar alltid sitta med mössor, halsdukar och raggsockor på stickorna när vintern redan är här, sen är allt klart lagom till våren när det inte längre behövs. I år tänkte jag försöka att åtminstone få en del av vinterstickningen ur världen innan det är alldeles för sent. 

För hur hemskt det än är så kommer hösten och vintern att vara här innan vi vet ordet av det.

Först ut är en Scrunchable Scarf  som jag tänkte skulle passa utmärkt till min svart skinnjacka, men maken hade precis samma tanke och han klapp den så snart den var av stickorna, så det blir antingen till att göra en till eller hitta nåt annat kul mönster.

Jag gillade att sticka på denna, det krävdes i princip noll tankeverksamhet och det är skönt ibland, så det är nog inte omöjligt att jag gör en till, men å andra sidan så gör jag sällan samma sak två gånger, det känns på nåt sätt korkat när det finns så många kul mönster jag vill hinna med att sticka.

Nästa vinterprojekt blir ett par tovade inneskor till mig, men jag måste nog ägna lite tid åt den där spetssjalen jag håller på att teststicka först så att jag vet att den hinner bli klar i tid.

Jag tror att man behöver lite riktigt snabba projekt mellan varven för att få uppleva det roliga i att faktiskt få något klart. När man har stora spetssjalar på stickorna så tar det ju ett tag innan man får se det färdiga resultatet. Jag vet att många av er är supersnabba stickare men jag tillhör inte den kategorin och hinner ofta tröttna för att inget blir klart nån gång.

Plockade fram detta garnet för nån dag sen och bestämde mig för att sticka med det. Brukar alltid ha ett mönster först och bestämma garn sen, men denna gången gjorde jag tvärtom och det var riktigt kul att leta bland tusentals mönster för att sen bestämma vad just detta garnet skulle få för framtid.En 100 g härva Manu från BC garn med 100 meter supermjuk Babyalpacka i tjocklek super bulky.

Mönstret jag fastnade för var Wham Bam Thank You Lamb Neckwarmer, en väldigt simpel stickning men med en liten annorlunda touch på och det fastnade jag för. Dessutom säger man ju inte nej tack till ett supergosigt garn runt halsen när kylan slår till.

Mönstret finns på Ravelry och har ni en bit mjukt garn så rekommenderar jag absolut att sticka denna. Den sitter riktigt skönt runt halsen, jag gillar inte när det sitter åt och det gör inte denna tack vare sättet den sys ihop på. Det gick åt exakt 78 meter garn (90 enligt mönstret) och nu går jag här och funderar på om man kan göra något kul av de återstående 22 metrarna. Det är ju inte mycket men jag hatar att ha garn över och mår bäst när nystanen är helt slut.

Är det nån åkomma det finns ett namn på?

Ha en fortsatt bra dag.

Är just nu inne i en sån period när jag bara vill börja på nytt hela tiden och bara inte kan förmå mig själv att avsluta det där lilla sista som att sy ihop delar eller sy i knappar i det som egentligen är färdigt. Denna koftan har legat klar ett tag nu men knapparna har inte velat sy i sig själv, så imorse tvingade jag mig själv att göra det innan jag överhuvudtaget gjorde något annat.

Det som är mest korkat är nog att det går så jäkla snabbt och lätt när man sen väl gör det, efteråt retar man sig på att man inte gjorde det direkt.

Men nu kan jag sluta gräma mig på denna, den är finito och ska förhoppningsvis snart flytta hemifrån.

Detta var min andra Baby Surprise Jacket och nu känner jag mig ganska så nöjd med dessa, börjar bli dags att leta upp ett annat babymönster nu.

Städningen hade jag stått ut med att strunta i men när garderoberna börjar eka så tomma de är då får man allt umgås lite med tvättmaskinen.

Det märks att man varit hemma ett tag nu, alla rutiner man brukar följa är som bortblåsta. Inga tider stämmer utan allt blir precis som det faller sig. Skönt på sitt sätt men ändå vet man att det snart är dags att ta itu med det så allt sitter igen innan skolstarten. Skulle egentligen börjat jobba igen på måndag men tror jag tar ledigt fram till skolan börjar. De har ju lovat fint väder nästa vecka och jobbet lär väl ingen göra ändå, så det kan gott vänta tycker jag.

Igår hade vi en riktigt trevlig dag tillsammans med Frida och hennes barn. Anthony har inte pratat om annat än när vi ska träffa dem nästa gång, och det känns kul.

Vad säger ni om Skånes Djurpark nån dag, Frida?

Det var meningen att vi skulle få lite stickat igår, men det var ju så länge sen vi träffades så det blev mest snack och bara ytterst lite stickning. Jag fick klart en disktrasa som jag bara hade ett par varv kvar på så det är inte mycket att skryta med.

Det är första gången jag stickar en disktrasa i ett så kallat ”thick and thin” garn, och jag tyckte det blev alldeles över förväntan så nu vet jag vad jag ska ha alla de gamla nystanen till som legat i min stash sen stenåldern eller nåt i den stilen. Supermjuk blev den också och ett garn som tål att tvättas på 60 grader. Helt perfekt.

Fastnade för detta mönstret och tror faktiskt att jag ska sticka en halsduk i det. Funderar på att göra den i lin, har ju ett par snygga härvor liggande som jag inte riktigt hittat något bra projekt till än.

Vad tror ni, kan en sån göra sig i lin?

Det är egentligen ganska konstigt, för bara något år sen så var orange den absolut värsta färg jag visste, jag tyckte den var riktigt hemskt och kunde överhuvudtaget inte förstå att någon kunde tycka om den. Och nu tycker jag det är ganska läckert för det mesta. Kanske inte min älsklingsfärg men oftare och oftare får den vara med på ett hörn.

Det är väl som med andra färger det handlar mer om nyans än om färg. Denna disktrasan har exakt samma orange färg som ringblomman. Okej, vet att den finns i flera färger och nyanser men ni får väl använda er fantasi lite.

Har inte haft så mycket ork och lust att sticka i helgen så det blev bara en liten disktrasa. Det var inte så bara, för det var faktiskt ganska kämpigt. För första gången har jag stickat runt på strumpstickor och det var lite bökigt att hålla kvar maskorna på stickorna de sista varven. Det blev liksom lite fullt på dem.

Hade jag nu inte varit så himla bekväm av mig kunde jag ju bytat till en rundsticka men tyckte inte det var lönt.

Inte blev den så himla rund heller. Nä, jag föredrar nog att sticka runda trasor med hjälp av short-rows, om det nu blir fler, men det är inte lönt att jag säger att jag ändå inte ska sticka fler trasor på ett tag för det blir ju aldrig så ändå. Denna var ändå ganska så kul och snabb att sticka och jag tycker att den blev himla fin.

En liten sol som lyser upp i köket.

Mönstret finns här ifall någon är sugen.

Men det kommer säkert en dag när jag är så trött på att sticka dem att jag är tacksam över att ha ett rejält lager att ta av, för jag tror aldrig att jag kommer att använda köpta disktrasor igen. Har man väl börjat använda dessa hemmagjorda så förstår man inte hur man en gång klarat sig utan dem.

Denna gången blev det lite stickade bubblor. Hade en liten vision om att kanske sticka en halsduk eller något i denna stilen, men känner att en disktrasa blev precis lagom. Nu kan jag detta och är hur nöjd som helst, så himla kul var det inte.

Detta var en annan typ av bubblor än jag gjorde på fåret för ett tag sen. Dessa blev inte lika snygga men var betydligt lättare att sticka om man stickar så pass hårt som jag gör.

Nu är jag trött på bubblor och vill göra något annat, men om någon annan vill sticka denna trasan så går mönstret att hitta här. Den har det fina namnet Bonbons et Calissons Cloth.